Idag har jag varit ute på jättespännande äventyr på innergården till huset jag bor i här i stan. Jag har undersökt allt! Det vill säga så långt som kopplet räckte och Carolina kunde ta sig fram det vill säga.
Jag tyckte att det var både läskigt och roligt på samma gång men efter ett tag var jag mest nyfiken, jag lätt dock svansen vara på sin vakt hela tiden. Carolina sa till slut stopp när jag försökte krypa in och klättra över saker men favoritplatsen blev helt klart stentrappan upp till övre gården, den var fantastisk att åma, rulla och mysa sig på och med under solens varma strålar innan vi trots protester från mitt håll gick in igen.
Vi tog även en sväng ner med med hissen till källaren då Carolina var tvungen att tvätta nått och jag tjatat högt om att få gå ut en gång till... det skulle jag inte gjort. Det var verkligen jätte läskigt!!! Vi tog därför istället trappan upp via utegården för att slippa åka det rörande rummet igen. Väl ute på gården igen var jag lite väl modig när jag vidare hoppade upp på en grannes altan och virrade in mig i en ljuslykta som ramlade omkull och förde ett väldans liv när den slog i backen. Eftersom att jag inte förstod vad som hänt fick jag panik och slet mig som en hall ål ur selen. Då blev Carolina orolig, delvis för att jag var lite skärrad men framförallt för att jag var lös och gömde mig bakom cyklarna. Men jag sökte mig rätt snabbt till henne igen när hon kom efter mig och tog upp mig i sin trygga famn och bar mig in i lägenheten igen. Där somnade jag utmattad men trygg under Emil och Carolinas säng. När jag sen vaknade igen fick jag god mat och ompyssling. Nu är allt som vanligt igen. Imorgon kommer matte och husse hem igen och det ska bli skönt att få gå ut utan koppel igen, man har ju sin stolthet att tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar