Pizzacat

 Home delivery!

Pizza med extra klös i. Levereras rykande het med extra mycket på.

/Ar

Sovande kisse

Matte gillar att fota mig när jag sover som hårdast. - Jag tycker inte att det är riktigt juste, eftersom jag inte märker något och inte kan försvara mig. 

Gamla inlägg

Här är lite gamla inlägg om mig som dom lagt in på sin egen blogg tidigare.
Om ni inte har något bättre för er så klicka på länkarna så kommer ni dit.

Matte säger fy - det här är inte okej
På trädgårdssoffan
Ny leksak
Katt vs reality mus
Vi gör slut på påsken
Tillbaka på jobbet
Vår !
Solfångare
Katt vs IKEA-råtta
Katt vs Stege
Det var den blomman
Det va inte jag
Ett monster i badkaret
Vi myser i soffan
Djurgrans plundring
Djurkryss
Kontorsarbete på olika villkor
En helt vanlig dag på jobbet
Man vill bara gå och gömma sig
Dumheter! - sa katten

Kattpåse

Ja, jag vet att många säkert tycker att det är jättekonstigt att sova i en plastpåsen....  Men, nu är det faktiskt så att det här inte är vilken plastpåse som helst - det är en speciellt prasslig plastpåse och den är jätteskön.

Jag fick den av Carolina. Hon hade sin stickning i den men gav den till mig ändå. - Det var verkligen snällt av henne.

Men nu får det vara nog med bloggandet för den här gången, för jag är trött och måste sova igen.

Tack för mig!

/Ar

Innekatt



Idag går jag inte ut - över huvud taget.

Nu har jag fått nog av snön där ute. Jag går i ide och kommer fram till våren.

Här! tänker jag ligga i vinter.

Inte mitt favoritväder

Ungefär så här mycket hinner man se av mig när dom äntligen kommer och släpper in mig.

Jag fattar inte hur fåglarna där uppe kan se ut att vara så fulla av energi. Har dom ingen känsel i kroppen. Det är ju ett fruktansvärt klimat. Jag sitter här och önskar att dom jag bor hos, åtminståne kunde läggar ut ett sittunderlag, för det blir ruskans kallt om rumpan här ute.

Här har jag min favoritplats i dessa bistra vinter tider. Vi katter är ju experter på att hitta den varmaste platsen i huset och i det här huset finns den exakt här! Precis här går det ett värmerör i golvet, har husset berättat och dessutom är elementet ovanför mig jätte varmt.

- Här stannar jag tills det blir vår igen !  Så det så.

/Ar

Har jag gjort bort mig igen

Jag förstår absolut inte det är. Varje gång jag lyckas fånga en fågel så blir det samma cirkus.

Här har man jobbat i flera timmar. Legat på lur, spanat, smugit, missat och börjat om igen. Och när man sedan då äntligen, efter riktigt hårt catwork, lyckas plocka den där retsamma blåmesen och stolt ska komma in och visa. Vad händer? Jo, matte tar tag i mig, rätt hårt dessutom och SKAKAR mig. Jag ni hörde rätt. Hon lyfter upp och skakar mig så hårt att jag tappar blåmesen som jag jobbat svansen av mig för att få tag på. Och inte nog med det.. och kastar in mig på kontoret och stänger dörren.

- Kattfacket, var finns ni när man behöver er?

Men sen fick hon så hon teg. Jag hade ju bara försiktigt burit in blåmesen så den flög iväg och landade på en gardinstång när hon skulle ta den. Sen försvann den in under soffan, upp på köksskåpen, vidare till lampan, upp på gardinerna igen och så höll dom på. Ja ha, så nu jagar HON fåglar. Märkligt, när hon jagar fåglar, då är det okej… Finns det någon rättvisa i den här världen?


Men hon var MYCKET sämre än mig på att jaga. Hon fick till och med kalla in Carolina som förstärkning för att lyckas.
- Rätt åt henne.

Dom lyckades till slut, med hjälp av stora lakan och släppte ut mitt byte. - MITT byte!

Jag hoppades att den skulle var kvar inne och letade hela kvällen. Men inte, den var borta.

Jag hade i alla fall kul en stund och fick en riktig adrenalinkick. Och det tror jag att matte och Carolina också fick.

/Ar

Kattlåda

Titta vad min omtänksamma husse har fixat till mig... - En helt egen kattlåda!

Här kan jag gömma mig. Och faktiskt, dom är så dåliga på att leta så ibland hittar dom mig inte när jag ligger här.

Egetligen skulle husse kasta lådan (det var ju bara papper till skrivaren i). Men eftersom han vet hur kära vi kattdjur är i allt som går att krypa in i, speciellt om vi misstänker att vi inte får, så konstruerade han ett litet hus till mig.

Jag gillar den skarpt!

 Kom inte hit - det är bara mitt hus!

 

Faktiskt riktigt god att bita i. - Nått att avreagera sig på kanske. Det är ju inte så kul att var ute hela dagarna längre. Det är ju ett bedrövligt klimat ute. Man kall och våt om fötterna och ibland blir hela pälsen blöt. ...det är INTE kul.

/Ar

Kattkorg

Kolla - jag har hittat en ny sovplats.

Nån sa att man visst får passa sig om man ligger här. Risk finns att man hamnar i pappersinsamlingen och transporteras vidare till återvinningscentralen. Men jag ska försöka vara observant.

Det är faktiskt riktigt mysig här. Min älskade husse sitter ju nära och pysslar med saker ovanför huvudet på mig, så jag känner mig trygg.

Konstigt? Nä, det är inte konstigare än att husse sover i soffan varje kväll, när han har en jättestor säng en trappa ner. Och jag sover faktiskt inte. Jag ligger bara här och filosoferar, så som katter gör.

/Ar

På höstpromenad med matte

Idag tog jag mod till mig och följde med matte på hennes promenad.

Normalt brukar hon gå i riktning mot dom läskiga vägarna, där det finns bilar och barnvagnar och sånt. Vid dom tillfällena följer jag bara med två granntomter bort. Men idag ville hon nog att vi skulle umgås, för hon vek av på den lilla lilla vägen som leder till skogsdungen. Och i skogen känner jag mig rätt trygg.

- Jag blev så glad, att jag inte kunde låta bli att fara upp i grannarnas äppelträd på vägen dit.

Mycket pinnar och grenar är det i skogen och det är mycket ljud. Här gäller att vara vaksam. - Det är långt hem till tomten och tryggheten.

Men jag litar på min matte och skuttar glatt med i hennes fotspår hela tiden. Känner mig nästan som en hund, hon behöver inte ens ropa på mig. Kanske är jag lite osäker i alla fall. - Bäst att hålla sig i närheten hela tiden, så att hon kan skydda mig.

Nu undrar jag lite över var vi egentligen är. Bäst att hoppa upp på den här höga stenen så att jag kan få en överblick. Det känns som om vi är en bit hemifrån och man vill ju inte fullständigt tappa kontrollen.

Vi katter ha ju bra lokalsinne och självklart vet jag var vi är. Jag har inte tappat bort mig! Tror jag. Hoppas jag....       - Matte, är du här någonstans !

- Hjälp vad var det!

Nu är det något läskigt som låter!

Någonstans kör någon med en maskin av något slag. Och jag som hatar sånna ljud. Lika mycker som dammsugaren.

Nu vill jag bara fly..... men matte pratar så där snällt med mig och jag tror att hon säger att det inte är farligt. Jag väljer att tro på henne. Dessutom verkar hon ha valt en riktning som går hemåt. Okej Cayley, (ja, jag pratar med mig själv) behåll lugnet, nu promenerar vi mot tryggheten.

På väg hem!

Nu känner jag nästan igen mig och blir en stor tuff katt igen.

Titta vad jag kan....  Jag kan balansera på smalaste staketet i hela Bromma kyrka.

Nu när jag har skogsdungen bakom mig och trygga tomten och huset nästan i sikte, är det läge att stila lite.

Fast... det gäller att fokusera.

En tass i taget. Svansen fixar balanser.

K o n c e n t r a t i o n.

- Jag grejade hela staketet, så klart.

När vi kom hem busade vi lite på tomten. Borta bra, men hemma bäst.

/ Gosiga tassar

Cayley