Jag förstår absolut inte det är. Varje gång jag lyckas fånga en fågel så blir det samma cirkus.
Här har man jobbat i flera timmar. Legat på lur, spanat, smugit, missat och börjat om igen. Och när man sedan då äntligen, efter riktigt hårt catwork, lyckas plocka den där retsamma blåmesen och stolt ska komma in och visa. Vad händer? Jo, matte tar tag i mig, rätt hårt dessutom och SKAKAR mig. Jag ni hörde rätt. Hon lyfter upp och skakar mig så hårt att jag tappar blåmesen som jag jobbat svansen av mig för att få tag på. Och inte nog med det.. och kastar in mig på kontoret och stänger dörren.
- Kattfacket, var finns ni när man behöver er?
Men sen fick hon så hon teg. Jag hade ju bara försiktigt burit in blåmesen så den flög iväg och landade på en gardinstång när hon skulle ta den. Sen försvann den in under soffan, upp på köksskåpen, vidare till lampan, upp på gardinerna igen och så höll dom på. Ja ha, så nu jagar HON fåglar. Märkligt, när hon jagar fåglar, då är det okej… Finns det någon rättvisa i den här världen?Men hon var MYCKET sämre än mig på att jaga. Hon fick till och med kalla in Carolina som förstärkning för att lyckas.
- Rätt åt henne.
Dom lyckades till slut, med hjälp av stora lakan och släppte ut mitt byte. - MITT byte!
Jag hoppades att den skulle var kvar inne och letade hela kvällen. Men inte, den var borta.
Jag hade i alla fall kul en stund och fick en riktig adrenalinkick. Och det tror jag att matte och Carolina också fick.
/Ar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar