Den här helgen passar husse och matte en konstig typ. Han heter Leo och tillhör Josefin, som åkt till Göteborg över helgen.
Inte begriper jag vad det är för något och inte vilken funktion den fyller. Den går i alla fall inte att leka med, för varje gång den hoppar ur sin bur, så hoppar den in direkt igen. - Jag fattar ingenting!
Inte begriper jag vad det är för något och inte vilken funktion den fyller. Den går i alla fall inte att leka med, för varje gång den hoppar ur sin bur, så hoppar den in direkt igen. - Jag fattar ingenting!
Vi brukar sitta och kolla på varandra. Fast, mest är det jag som kollar. Han där inne tuggar mest på sitt torra hö, eller ligger platt som en pannkaka på sin mage. På sin höjd vickar han på nosen. Måste erkänna att jag ganska så snabbt tappar intresset.
Nä, desto mer intressant var det att hjälpa hussa att skala räkor till grytan som matte skulle laga. Räkor gillar jag, JÄTTEMYCKET. Husse hade bara lite svårt att fatta, att jag ville smaka och inte hjälpa till. För, han klagade hela tiden på att jag hade vassa klor. - Och? Hur skulle jag annars få tag på ett smakprov. - Man undrar !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar