Skräcken i vardagsrummet

Vi har varit i Sälen hela Påskhelgen. Både x-husse Christian och mina kattvakter Carolina och Emil har varit med oss och det har varit jättekul.  Vi har myst framför brasan, busat med snören och ätit vispgrädde.

- Men så på annandagen kom den fram ! Min största skräck - DAMMSUGAREN !

Jag har många ställen att gömma mig på här i Sälen men den här gången hade dom täppt till alla mina vanliga gömställen (under soffan, uppe på varmvattenberedaren, i översängarna i våningsängen och i badrumskåpen).

Jag hörde hur dom gick och letade och ropade, men jag var knäpptyst i mitt gömsle.

Till slut så blev jag i alla fall upptäckt. Och jag var inte glad. För den här gången var jag långt ifrån säker på att faran var över och kusten fri. Det lockades och pockades men skulle dom ha fram mig så fick det bli med våld.

Så här ynklig får man faktiskt lov att vara när man är liten och rädd.
Men jag var rätt så trygg här, lång in under täcket.

Nåja, våld och våld. Jag gav upp rätt snabbt när dom lyfte fram mig och sa att vi skulle hem till stan igen.


Det var kanske bra att dom hittade mig, för vi skulle ju hem. Hem till Bromma. Hem till mina egna hemmajaktmarker och min egen tomt med min egen gata.

- Så jag fann mig tillrätta och relaxade hela vägen hem. Jag tycker att det är helt OK att åka bil. Ganska trist förstås, men det ska bli skönt att komma hem.

/Ar