Jaha, då blev man tvingad att vara skeppskatt för en helg. Matte som dyrt och heligt lovat att jag ALDRIG skulle behöva åka med i båten........
"Båten" är ett annat hus som min vinter matte och husse har, förutom huset i Bromma och huset i Sälen. Båda dessa hus trivs jag väldigt bra i och där känner jag mig trygg. Men vad är det här ???? Jag är i ett hus omgivet av V-A-T-T-E-N !!!!! Någon som vet vad jag tycker om vatten...... HATAR!
Dessutom är det ett förskräckligt oljud och det gungar. - Jag gömde mig snabbt i husse och mattes säng när oljudet lät. (Husse kallar oljudet för motor)
Nåja.... jag morskar till mig så småningom. Matte kommer med små laxbitar och matar mig under täcket. Och jag känner hur fruktansvärt hungrig jag är och bestämmer att, ska jag nu tvingas tillbringa flera dagar här får man ta sig i kragen - jag måste äta och här måste undersökas!
Och ser man på.... här var tydligen vinförrådet. Bra att veta!
Husse trodde att jag vill titta ut (han sa att det fanns fåglar, men dom är ju stora som hästar). Jag är livrädd och håller mig så långt från fönstren som det går. Allt utanför är fruktansvärt otäckt.
Man blir ju också till slut rätt trött av all upplevelser och inga normala ställen hittar jag först för att sova på. - Men det här var rätt mysigt (ända tills matte talade om att de var vatten i närheten även här...........)
Det är minst 10.000 nya otäcka ljud som jag inte alls är bekant med och det är lite svårt att koppla av. Men husse kom på ett trick:
- Han satte på radion. Den är jag van vid och då kändes allting mycket lugnare. Så, när det där som husse kallar motor, hade tystnad för flera timmar sedan och husse och matte satt i soffan och åt middag och småpratade vågade jag äntligen sträcka ut mig på sängen i förkabinen. (Jag har nämligen eget rum........)
.... och egen bokhylla.
Dom har försökt förklara att man faktiskt får gå ut. Om man har sele på sig, och det har jag ingenting emot. Men..... jag har äntligen bekantat mig med allt på insidan och funnit att det faktiskt är rätt OK.
- Så jag tänker inte utmana ödet. - Jag stannar i dörröppningen, det är tryggast så.
Ska jag summera helgen:
Så länge den där motorn inte låter. Så länge det inte gungar för mycket. Så länge husse och matte talar vänligt med mig och klappar mig så att jag känner mig trygg. - Ja, då är det faktiskt helt OK att var skeppskatt.
